Världen upphör aldrig att förvåna mig. Ibland när min blick stannar till vid vardagliga saker känner jag mig fylld av förundran. Tänk att allt detta finns.
Jag tar fram en sax och klipper i mina egna fotografier. Bygger nya scener — i blomkrukor, på köksbordet, i fickor. Sedan fotograferar jag igen. En enda exponering, inga montage i datorn.
Jag kallar det Collage Vivant.
Vi ser samma bilder, men ändå inte.